Jag har kommit fram till att jag är en riktig svensk,
vi svenskar blir aldrig nöjda. Antingen är det för varmt.
eller för kallt. Eller för rent eller för stökigt.
Vi klagar när molnen kommer, men sen när dom försvinner vill vi ha tillbaka dom.
Det är alltid "det skulle kunna varit lite saltare" med maten,
eller om man berömmer någon för något så säger dom nästan alltid
"ja... men det kunde varit lite mer si och så"

Vi ska ALLTID hitta fel på saker.
Vi hatar våra ex när dom gör slut, då är dom idioter och fula,
medans en vecka tidigare var dom det vackraste som finns.
Mamma och pappa är det jobbigaste som finns,
för dom inte låter dig göra vissa grejer.
Syskonen är dryga mongon och du önskar dom skulle försvinna.
Vi ska alltid ha rätt med det vi säger. Envisa är vi.
Vi vill alltid ha det där större, det där nyare, det där snyggare.
Gräset är alltid grönare på andra sidan som man säger.
Och därför ska vi klaga?

någon mer än jag som känner igen sig?