Jag är en sån person som har roligt åt andra.

Ramlar någon, skrattar jag.

Och tro fan inte att jag är taskig, för det första jag själv gör när jag ramlar, är att gapskratta.

Säger någon någonting konstigt, skrattar jag.

Har dom roliga kläder, skrattar jag.

Ser dom roliga ut, kan jag inte sluta stirra.

Som typ när man sitter på bussen, så ser man den där tjejen som sitter en bit bort

men världens utväxt och man ser verkligen att hon har försökt sminka sig snyggt eller så...

Det är något konstigt, min blick dras lixom till dom...

För att komma till saken så berättade mammas kille en underbar historia för mig för ett tag,

som jag bara måste dela med mig här!

När han var liten så hade han en tendens att kommentera hur folk såg ut rakt ut,

sådär som barn ofta gör.

Så då fick hans mamma nog en dag, och sa åt honom att du får kolla men inte säga någonting.

Vi pratar om det du sett sen när vi kommer hem istället!

Så en dag satt dom på bussen, så får han se världens trollgubbe som kliver på,

långt tovigt hår, tomteskägg, puckelrygg...

Och han utbrister HÖGT till mamma sin.

- MAMMA MAMMA MAMMA, HONOM SKA VI PRATA OM NÄR VI KOMMER HEM!